Dröm

Inatt drömde jag om vår dotter.
Hon var som en liten kopia av Anna, så glad och söt!
Jag minns att hon skulle heta Freja eller Meja, det var tydligen inte helt bestämt ännu.

Jag busade med henne och fick henne att skratta ett bubblande skratt.
Det kändes lite extra tomt när jag vaknade upp ur drömmen, som tur var hade jag Anna vid min sida, jag pussade på henne och somnade om.

Hoppas vi träffas någon gång underbara Freja/Meja.

Älskade små änglar.

Mamma & pappa gifter sig snart. Jag undrar om ni sitter där uppe och tittar på medan våra planeringar går framåt?

Den första av er skulle vara runt en månad gammal nu. Tänka sig att tiden har gått så snabbt.. En liten bäbis som hade hållt oss vakna nätterna igenom. En liten bäbis som hade varit mammas & pappas lilla ögonsten. Jag önskar att du hade funnits med oss.

Men jag vet att ni båda kommer titta ner på oss den 14:e, och jag hoppas att ni vet att mamma & pappa kommer tänka på er.
Vi saknar er så otroligt mycket.

mh.

Angels.

Saknad...

...

And from the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space

Saknad.

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig, älskade lilla krabat. Jag hoppas att du visste att du var så önskad som bara ett barn kan bli. Att din mamma tänker på dig varje dag och önskar att du fortfarande fanns med oss. Du finns i mina tankar, mitt hjärta och min själ.
Mina tårar kommer och går för dig, min älskade. Som jag önskar att du fortfarande växte i mig.

Bilden på dig står inramad, och även om du bara visar dig som en liten prick så är du mammas lilla prick.

Hur kan man sakna någon så mycket som man aldrig fick träffa?

mh.

13 veckor.

Sov gott, älskade barn.

Mamma & pappa kommer alltid att sakna och älska dig.

Tankar och funderingar.

Jag har länge funderat på hur mycket man ska dela med sig av till sina barn. De senaste dagarna har jag tänkt och funderat omkring ämnet "ska jag & Robin berätta för krabaten när han/hon blivit äldre att han/hon skulle haft syskon?"

Det är ju som så att jag genomgick en abort 1998, vid 15 års ålder. Det barnet kom till efter en överfallsvåldtäkt och jag kunde inte se mig själv behålla det barnet under de omständigheterna. Dels var jag på tok för ung och dels så var jag rädd att jag skulle komma till att undermedvetet hata det barnet eftersom pappan var ondska för mig.
Jag förträngde väldigt länge vad som hade hänt mig och när det uppdagades att jag var gravid hade jag ingen aning om vad som hade hänt. Fick dra en vit lögn till mina föräldrar och sa att jag inte hade kontakt med pappan till barnet. Gissa om jag kände mig dum? Aborten gjordes i vecka 8 eller 9, så det var rätt sent jag fick veta att jag var gravid. Jag tänker fortfarande väldigt ofta på det barnet, men jag vet att jag gjorde det enda rätta.

Sen har vi ju vårt missfall i maj, som både jag och Robin fortfarande mår dåligt över. Det barnet vi väntar nu kan aldrig ersätta det vi förlorade, men vi har nu något att se fram emot och vi längtar oerhört efter att få träffa krabaten som växer sig starkare för varje dag som går.

Vi har nog mer eller mindre bestämt oss för att berätta för krabaten när den vuxit upp att han/hon skulle haft syskon. Det kan vara bra att få veta i fall mamma eller pappa blir ledsen ibland. Men vad tycker ni?
Jag vill gärna höra vad andra tycker och tänker.

mh.