Angels.

Saknad...

...

And from the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space

Saknad.

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig, älskade lilla krabat. Jag hoppas att du visste att du var så önskad som bara ett barn kan bli. Att din mamma tänker på dig varje dag och önskar att du fortfarande fanns med oss. Du finns i mina tankar, mitt hjärta och min själ.
Mina tårar kommer och går för dig, min älskade. Som jag önskar att du fortfarande växte i mig.

Bilden på dig står inramad, och även om du bara visar dig som en liten prick så är du mammas lilla prick.

Hur kan man sakna någon så mycket som man aldrig fick träffa?

mh.

13 veckor.

Sov gott, älskade barn.

Mamma & pappa kommer alltid att sakna och älska dig.

Tankar och funderingar.

Jag har länge funderat på hur mycket man ska dela med sig av till sina barn. De senaste dagarna har jag tänkt och funderat omkring ämnet "ska jag & Robin berätta för krabaten när han/hon blivit äldre att han/hon skulle haft syskon?"

Det är ju som så att jag genomgick en abort 1998, vid 15 års ålder. Det barnet kom till efter en överfallsvåldtäkt och jag kunde inte se mig själv behålla det barnet under de omständigheterna. Dels var jag på tok för ung och dels så var jag rädd att jag skulle komma till att undermedvetet hata det barnet eftersom pappan var ondska för mig.
Jag förträngde väldigt länge vad som hade hänt mig och när det uppdagades att jag var gravid hade jag ingen aning om vad som hade hänt. Fick dra en vit lögn till mina föräldrar och sa att jag inte hade kontakt med pappan till barnet. Gissa om jag kände mig dum? Aborten gjordes i vecka 8 eller 9, så det var rätt sent jag fick veta att jag var gravid. Jag tänker fortfarande väldigt ofta på det barnet, men jag vet att jag gjorde det enda rätta.

Sen har vi ju vårt missfall i maj, som både jag och Robin fortfarande mår dåligt över. Det barnet vi väntar nu kan aldrig ersätta det vi förlorade, men vi har nu något att se fram emot och vi längtar oerhört efter att få träffa krabaten som växer sig starkare för varje dag som går.

Vi har nog mer eller mindre bestämt oss för att berätta för krabaten när den vuxit upp att han/hon skulle haft syskon. Det kan vara bra att få veta i fall mamma eller pappa blir ledsen ibland. Men vad tycker ni?
Jag vill gärna höra vad andra tycker och tänker.

mh.

Inskrivning.

I torsdags var jag på inskrivning hos barnmorskan. Man blir inskriven när man är i vecka 10, för då börjar det räknas som att man nästan har gått över den osäkra perioden då det är som störst risk för missfall. Nu är jag iaf i vecka 11 (v 10+5 typ) och allt börjar stabiliseras. Skönt!
Det är uträknat att jag blev gravid mellan tisdagen den 3:e och torsdagen 5:e oktober.

Hos barnmorskan fick jag väga mig, ta lite prover samt svara på frågor och ställa frågor. Jag hade inte gått upp så mycket i vikt som jag trodde (min mage har blivit rätt rejäl så jag trodde att jag hade gått upp massa), utan det var cirka 1,5 kg sen sist jag vägde mig vilket var i augusti tror jag.
Proverna visade att alla mina värden såg bra ut. De stack mig i fingret samt tog vanligt blodprov från armen. Blodsockret låg på 4,5 ungefär och järnvärdet 127 om jag minns det rätt.

Illamåendet har nästan gått över helt. Underbart! Jag höll på att ta livet av mig ett tag eftersom jag mådde illa konstant. Igår var jag och Robin ute på stan efter att jag arbetat och då fick jag ett blodtrycksfall. Det betyder att jag höll på att tuppa av. Inte roligt!
Annars så mår jag helt okej nu. Lite hjärtklappning då och då, vilket är otäckt men det går över efter några minuter.

Vi träffade en annan gravid tjej i söndags. Jag & Robin åkte för att hälsa på My och hennes man Robert. Hon är i vecka 30 och fått värsta kalaskulan. Jättefint! Vi hade jättetrevligt och jag ser fram emot att träffa de igen. :]

mh.

Äggstockar eller testiklar?

Idag gick jag enligt en uträkning in i vecka 10, och då utvecklas äggstockar och testiklar. Coolt! Dessutom börjar hjärtat ticka där inne, så nu slipper jag stå för det. :]

Det blev ett jäkla rabalber i Robins blogg om vissa kommentarer. Känns som att jag gärna vill förklara mig lite till.

Denna bloggen är främst till för att våra vänner och familjer ska kunna ta del av vad som händer just nu. Den är öppen för allmänhet eftersom det känns trist att lösenordsskydda den. Jag vill inte det. Att kommentera är givetvis en självklarhet och uppskattas för det mesta, men vissa ämnen är känsligare än andra.

Ett exempel på vad som är extra känsligt är vårt val av namn till barnet om det blir en pojke. Varken jag eller Robin tycker att Fox är ett konstigt namn, annars hade vi inte valt det. Men ingen av oss vill ha ett traditionellt namn a la Daniel eller Fredrik. Det är inget fel på de namnen, men det är inte något vi vill ha på vår son. Men!
Nu är det som så att vi har två andra helt vanliga namn som andra- resp tredjenamn på pojken, nämligen André Robin. Om Fox inte vill heta Fox när han blir större så kan han välja ett av sina andra namn. Antagligen vill han inte heta som sin pappa, men André är ett förslag. Så gjorde min storebror. Fram till han var 16 år hette han Effe för oss (Efraim) men i gymnasiet bytte han till sitt andranamn, Christian. Så hoppet för lille Fox är inte ute.

Grejen är den att det är helt okej att våra vänner kommenterar om såna saker som namn, men när okända människor kommer in och lägger sig i våra val så känns det inte okej. Jag vill ha en graviditet som är rolig, istället för negativ. Jag har mått skitdåligt i två månader, och mår fortfarande rätt pyrt - så jag behöver snälla människor omkring mig. Jag orkar helt enkelt inte med negativitet just nu. Möjligen att jag kommer orka mer om ett par månader när allt fysiskt förhoppningsvis lagt sig.

För övrigt så har jag kommit på det namnet jag vill döpa en dotter till, om jag får en till efter Isa alltså. Lilja.
Lilja är verkligen jättefint! Men jag kommer säkert få tre pojkar! :P

mh.